Rebelhearted

 Det är första gången på länge som jag lägger huvudet mot mammas bröstkorg och gråter högt. Sist jag grät såhär mycket var efter min skilsmässa. 

Kunde inte sluta gråta, det fastnade i halsen medan hon håller om mig och klappar mig på huvudet försiktigt. 

"Varför gråter du? Vad tynger ditt hjärta?" 

"Jag vet inte, det gör ont i bröstet och jag håller oftast in mina känslor, jag kan inte gråta hemma, jag går och lägger mig så fort jag mår dåligt, sover bort mina dagar och övertänker på kvällarna". 

 

And that's when I run again. 

Jag springer så fort jag kan, det är halt ute, jag har ont i magen, bröstet, mina ben, allt. 

Det är nu min fibromyalgi gått igång, när det är kallt och när ditt psykiska välmående inte är på topp. 

 

Jag kommer alltid ångra dagen jag fyllde 18 och dom följande åren fram tills idag. 

Den jag är och varit är inte jag. 

Kan inte hitta mig själv.